Ja, som rubriken lyder så måste den första gången alltid komma. Och nu på fredag gör jag och Denzel debut på agilityplan! Jag är dock väldigt nervös. Inte alls som att springa runt i en ring och försöka visa sin hunds vackraste sidor.

 

Nu ska vi vara ensamma på en plan och klara alla hinder under tidspress med en massa folk som står och tittar på, hundar som skäller, barn som gråter och löpande tikar som störning.. Jag är helt lugn på utställningar men usch vad jag känner mig skräckslagen redan. Men jag har ju tre dagar på mig att lugna närverna och hoppas på att det inte smittar av sig på hunden. 

 

Dessutom har våran fina granntik löpt i flera veckor så Denzel har inte haft något annat i huvudet än att flörta med henne och tappat hörseln totalt.. Aj,aj. MEN, till råga på allt så har vi inte tränat agility sedan i maj! Förhoppningsvis finns det kvar lite långt inne i bakhuvudet på oss båda. :) 

 

Håll tummarna nu! 

 

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)